Kyrkans hemsida

 

Redan i slutet av 1300-talet eller i början av 1400-talet fanns en kyrka i närheten av Främmeatds Säteri. Nuvarande kyrka byggdes 1775-1785 av mur- och byggmästaren Adam Pickel. 1827 byggdes stigluckan. Tornet och sakristian byggdes 1895.

 

Främmestads kyrka

Skrivit av Tage Brolin

 

Den gamla kyrkan låg cirka 300 m öster om den nuvarande och i närheten av säteribyggnaden på Främmestads egendom. Kyrkan tillkom någon gång under 1300-talet. Efter några århundraden var den i dåligt skick och alldeles för liten. Från slutet av 1600-talet och fram till 1775 behandlades vid kyrkstämmor och visitationer frågan om vad som skulle göras åt kyrkan. Protokollen berättar om hetsiga stämmor, men hetast blev det i slutet av maj 1775. Efter röstning beslöts att utvidga kyrkan på längden. Den som fick uppdraget var den tyskfödde murar- och byggmästaren Adam Pickel. Han var sockenbo och bodde i byn Almetorp.

Pickel rev ner hela kyrkan med den motiveringen att han ansåg murar och grund vara så svaga att det inte gick att bygga på dem. Ny stämma utlystes den 27 maj 1775, då saken diskuterades och baron Posse talade sig varm för kyrkans flyttning. Om så skedde skulle han med sitt folk flytta framkörd sten samt hålla murarmästarna med mat. Protokollet säger att församlingen lämnade stämman i vredesmod. Vid en ny stämma dagen därpå hade känslorna lagt sig och man tillstyrkte förslaget att flytta kyrkan till nuvarande plats.

Adam Pickel fick uppdraget att uppföra den. Kyrkans grundläggning var högtidlig och omtalas i ett protokoll: ”Protocoll, hållit i Fremmestad den 7 juni 1775. Efter skedd kungörelse d. 5 hujus lades nu grundstenen till den nya Kyrkan på efterföljande sätt. Folket samlades på den gamla kyrkogården och uppstäldes i ordning, sedan medan församlingen gingo til nya platsen sjöngs Ps.No (1) derefter gjorde Pastor ett lämpligt tahl i anledning af 1 Konungaboken 5:5. Se jag hafver tänckt byggia ett Hus, Herranom mino Guds Namne. Härefter grundstenen lades af Hr Baron Posse, och då den sedermera af murmästaren Pickel nedmurades sjöngs under flere salfvors lossande Ps. No. 84 och slutade med böner”

År 1780 var kyrkan så pass klar att man kunde hålla gudstjänst där men först 1785 stod den riktigt färdig och om dess utseende sägs: ”Kyrkan är oval, 42 alnar lång, 20 alnar bred inomväggs med 10 fönster 4 alnar höga, 5 mot varandra på vardera sidan, taket välvt av gips, från sidorna, från sidorna och gavlarna upphöjt i en rundel, från yttersta höjden är 13 alnar till golvet, som är laggt av huggen täljsten från Kinnekulle. En gång mitt emellan tvenne bänkrader. Gamla predikstolen och ett förlorat altare tills vidare…”

(Sundholms beskrivning)
År 1887 lades tegeltak på hela kyrkan och detta lades på det gamla ekspånet som hade tjänat sedan den byggdes.
Från början stod kyrkan tornlös. Troligtvis bygg-des då en enklare klockstapel i trä som år 1827 ersattes med den nuvarande kyrkporten, eller stig-luckan, som den också kallas. Porten har årtalet 1827 i romerska siffror. I dess övre del hängde klockorna.

Vid en kyrkstämma år 1891 väckte Per Hierta frågan om en tornbyggnad vid kyrkan. Året efter gjordes ritningar och kostnadsförslag. Tornet byggdes 1895 samtidigt som sakristian tillkom. Vid samma tillfälle genomgick kyrkan en inre restaurering och nya bänkar anskaffades. Man gjorde en sidoingång, nya fönster, ny altarrund, ny läktare, plats för värmeanläggning, invändig målning m m. År 1896 byggdes ny orgel. Senare ny- och ombyggnader har skett 1956, 1967 och 1999. Utvändig renovering genomfördes 2001, då takteglet lades om. Det ursprungliga teglet från 1827, tillverkat på Främmestads tegelbruk, finns fortfarande kvar på långhusets södersida.

Ja, där står vår vackra sockenkyrka på stabil grund. De rundade hörnen är ett karaktärsdrag i rokokotidens arkitektur men sällan förekommande i landsortskyrkor. Må vi alla vara tacksamma för att vi har denna fina helgedom i vår hembygd och där kunna mötas i glädje och sorg och lyssna till förkunnelsen om Guds ord, som är till för alla och envar

 

.

Vistestenen
ett tidsdokument

Marianne Gustafsson

Viste häradssten, som står strax intill Främmestads kyrka, berättar den tidiga historien om det traditionsrika Främmestad, som tycks ha spelat en betydande roll i detta ”kungahärad”. Åtskilliga fynd vittnar om en livlig verksamhet under vikingatid – ja, faktiskt ända sedan ”hedenhös”. Det gäller såväl Främmestads västra del, som Anestad by – öster om Nossan.

Saga, myt och historisk verklighet har bidragit med stoff till stenens texter och figurer, vilka tillsammans ger en fascinerande bild av en trolig utveckling i området. Vikingatidens hedningar och den kristna kulturens profiler har kommit att hamna på samma sten.

Möjligen börjar Främmestads historia i Anestad by, där lämningar tyder på en befäst stad med sex skansar, galgbacke och kyrka. Sägner berättar om stensatta gator och torg. Här sägs kung Ane ligga begravd. Tre resta stenar vittnar om den blodiga Baljemostriden. En milsten visar var ”Kungsvägen” gick fram. Vid Baljefors tänkte också Axel Oxenstierna bygga en större stad.

Grunden för tätorten väster om Nossan var Främmestads Säteri. Och kyrkan – där stenen nu står. Äldsta handlingen om godset är från 1263 men egentligen börjar nog dess historia långt tidigare.

Skoglar Toste
Godset kan ha ägts av vikingahövdingen Skoglar Toste – den tidens mäktigaste och mest ansedde man. Enligt moderna historieforskare tros han vara anfader till våra två allra första kungaätter med ursprung i Västergötland. Genom dottern Sigrid Storråda till kungarna Olof Skötkonung, Anund Jakob och Emund Gamle. Genom sonen Ulf Jarl och sonsonen Ragnvald Jarl till kungarna Stenkil, Erik, Hallsten, Inge den äldre och Håkan Röde. Toste hedras på en helsida av stenen i porträtt och med runtecken, skeppssymbol och ättlingarnas namn. Tillnamnet Skoglar (= Skauglar/Skögul) lär han ha fått för att valkyrian Skagul sades följa honom på alla färder och ständigt ge honom seger.
Västgötarna hade under vikingatiden stort samröre med norrmän och danskar och drog på gemensamma plundringståg till bl a England, som härjades svårt av de vilda nordmännen. För att slippa de otrevliga besöken betalade engelsmännen årlig lösen med stora penningsummor i silver – ”danagäld”. Skoglar Toste hemförde den första gälden år 991.

I Främmestads direkta närhet, i Norledet, Bäreberg, har en märklig silverskatt bestående av 128 mynt från vikingatid hittats, gömd någon gång efter år 1035.

Många vikingar blev genom sin hantering oerhört förmögna och Skoglar Toste rikast av dem alla. Han investerade i gods och stora landområden i Västergötland, Närke och Värmland. Hans kolossala godskomplex blev den begynnande centralmaktens bas och kom att spela en viktig roll framöver.

Sigrid Storråda
Arvegodsen efter Skoglar Toste gick under namnet ”Sigridslevet” efter hans dotter, den stolta och sägenomspunna Sigrid Storråda, som blev omåttligt förmögen och är tusentalets mest omskrivna kvinna. Hon gifte sig med vår förste kung, Erik, som efter slaget vid Fyrisvall hedrades med tillnamnet Segersäll. Med honom fick hon sonen Olof Skötkonung, vår förste kristne kung, som lär ha döpts i Husaby källa år 1008.

Erik skilde sig snart från Sigrid, som i väntan på sonens arv av tronen bodde på sina gods i Västergötland. Under tiden kom friare från hela Norden, men då Sigrid inte nöjde sig med småkungar sägs, att hon i avskräckande syfte brände inne några av dem.

Däremot lockades hon av nyblivne norske kungens frieri. Olav Tryggvason var dåtidens störste hjälte, och Sigrid bjöds till Kongahälla (Kungälv) för att planera giftermål. Olav som blivit stor ivrare för kristendomen tog förstås upp religionsfrågan. Men Sigrid var hedning och tänkte så förbli, vilket gjorde Olav rasande. Han t o m kastade sin handske i ansiktet på den stolta Sigrid, som han kallade ”hedna hynda”.

Djupt förolämpad hotade hon med hämnd och gifte sig istället med den danske kungen Sven Tveskägg. Hon lyckades laga så att han slöt förbund med hennes son Olof Skötkonung mot Olav Tryggvason, vilket blev upphov till dennes död i slaget vid Svolder omkring år 1000. Efter detta, ett omskrivet sjöslag, delades Norge mellan Danmark och Sverige.

Sigrid Storråda, tidens märkligaste kvinna, kan därmed kanske ligga bakom en familjeunion mellan de tre rikena och en femtonårig fredsperiod. Detta varade tills hennes son, Knut den Store, ärvde danska kungakronan år 1015 och skapade det största välde som någon nordisk kung har haft innefattande del av England, Danmark, Norge, norra Tyskland samt delar av Sverige.

Sigrid porträtteras överst på ena sidan av stenen, under två hjärtan – symbol för hennes båda äktenskap.

Vänern – vikingarnas innanhav
Att Toste hamnat just i Främmestad vid Nossan är logiskt. Nossan är det första vattendrag, som möter, när man kommer sjövägen från Göta älv och inlandsbygden låg väl skyddad för vikingaflottor. Det vimlade av vikingasegel i Vänern, som var västgötarnas huvudsakliga utfart mot Västerhavet. Göta älv, där fynd av vikingaskepp gjorts, var viktig samfärdsled och gränslinje mot Norge.

Det var vanligt att vikingarna drog sina farkoster förbi forsar, som t ex dem i Trollhättan. Över Vänern förekom livlig trafik till Värmlandsnäs och sannolikt har många sjöslag utkämpats här. Tidigt bildades hamnar vid Vänern södra strand som Hällekis, Lidköping, Kålland och Läckö.

I den folkrika bygden söder om Vänern bör det t ex ha varit lätt att rekrytera manskap till vikingafärderna, vilket thegnarna tros ha ansvarat för. Om detta minner ”thegnstenarna” (runstenar med hövdingatiteln ”thegn”), av vilka sjutton kända finns i bygden söder om Vänern. En av dem finns i Ås, inmurad i kyrkväggen.

Att vikingahövdingen Skoglar Toste och hans dotter Sigrid Storråda skulle ha ägt Främmestads Säteri anses av moderna historieforskare som mycket troligt. Bl a för att två av Olof Skötkonungs barn genom sägnerna har tydlig anknytning till orten. Både kung Anund Jakob och hans halvsyster drottning Astrid.

Kung Anes sten
I Anestad by, Främmestad, står ”kung Anes sten”, en rese på omkring fyra meter, som är starkt förknippad med rika folktraditioner. Enligt dessa ska kung Anes lik ha begravts i en kopparkista, vilken i slutet av 1600-talet grävdes upp och såldes till Göteborg.

En gammal gumma berättade år 1775 att hon som barn blev hotad till livet av sin far, om hon någonsin för någon yppade vad hon visste om kistan. Då kistan grävdes upp föll stenen omkull och blev liggande. Den restes inte förrän 1859 på initiativ av baron Fredrik Philip Hierta på Främmestads Säteri. År 1933 föll den igen, men restes samma år genom riksantikvariens försorg.

Stenen har därigenom flyttats något, men står fortfarande i närheten av den ursprungliga platsen på Frisegården i byn. Det berättas att de gamla till långt fram i våra dagar sade ”ligg i fred kung Ane”, och neg eller lyfte på mössan när de gick förbi minnesstenen. Stenen markerar en enda begravning, och de många sägnerna tyder på händelser värda att föras vidare. Men vilken ”kung Ane” är det frågan om? Kung Ane från 400-talet, Bröt-Anund från 600-talet eller Anund från 800-talet? De tycks dock mest vara förknippade med andra platser i landet.

Troligast är det kung Anund Jakob, som inte har någon annan känd gravplats. Byns gamla namn har ju varit både Anundstadha och Anes Stad. Dessutom var halvsystern Astrid knuten till annan plats i Främmestad.

Anund Jakob var son till Olof Skötkonung och prisades för sin kristna nit. Han var klok, rättrådig och mycket folkkär och sägs ha överträffat sina företrädare i visdom och fromhet. Han införde straffet med nedbränning av lagbrytares hus, varför han också fick tillnamnet ”Kolbränna”.

Baljemostriden
Några av de många sägnerna berättar om det blodiga slaget på Baljemohed, vilket också skildras i bildrelief på stenen. Det var ett fältslag så grymt att folket trampat omkring i blod upp till anklarna. Detta slag lär vara upphov till Anestads tre andra bautastenar, Håsten (Hårds sten) och de två Baljemostenarna.

På en kulle i ett grustag vid Frisegården österut står Baljemostenarna, ca 2,5 meter höga. Vid landsvägen mellan dessa och Anestad by står Håsten, 2,7 meter hög och 1,5 meter bred. Om dessa berättas att kung Balje bodde i Levene och levde i fejd med kung Ane. En gång hade Baljes son blivit tillfångatagen av fienderna i Anestad och skulle räddas av Balje och hans folk.

Efter räddningen blev de upphunna av kung Anes folk vid Baljemohed, 800 meter sydost om byn, där Baljes körsven Hård föll. Där står Håsten. Balje och hans son dödades i slaget och begravdes på den plats där Baljemostenarna rests, ytterligare 600 meter öster om Håsten.

Drottning Astrids grav
På en liten kulle i kanten av ett grustag i Råglanna i Främmestad, ligger ”Drottning Astrids grav”. Bostället intill heter sedan gammalt Slottet. Det var liksom övriga gårdar i Råglanna torp under Främmestads Säteri. Den långsmala graven består av ett antal gravstenar vilka under sommaren döljs av högt gräs. Runt platsen växer ett bestånd av lärkträd.

Astrid var utomäktenskaplig dotter till Olof Skötkonung och således halvsyster till kung Anund Jakob. Hon växte enligt sägnerna upp hos stormannen Egil i Främmestad. Hon gifte sig med kung Olav den Helige (Haraldson) i Norge. När han fördrivits från Norge och stupat i slaget vid Stiklastad år 1030 återvände Astrid hem till vännerna i Främmestad.

Astrid, som skildras med porträtt på samma sida av stenen som Sigrid Storråda, sägs ha varit vacker, gladlynt och vältalig. Hon hjälpte sin styvson Magnus med understöd och manskap från Varaslätten när han återtog kungakronan i Norge efter sin far. Hon fortlevde sina dagar i Främmestad, där hon sägs vara begraven.

Främmestad Säteri
En sida av stenen ägnas helt åt ryttarsläkten Hierta (Västgöta Ryttare) som ägt Främmestads Säteri i närmare två sekel, fördelat på två perioder, 1679–1762 och 1845–1947. Ätten, som därmed satt sin prägel inte bara på godset utan även på utvecklingen av hela Främmestads tätort, skildras med en uppräkning av förgrundsfigurerna, Per, Carl, Lars och Fredrik Philip.

Den äldsta handlingen om det anrika gamla godset utfärdades 1263 av Birger Jarl med kung Valdemars sigill. Dåvarande ägare är okänd. Det har genom tiderna haft många olika ägare, som längst ätten Tre Rosor i drygt 200 år från mitten av 1300-talet och framåt. Nästan lika länge hörde godset till ätten Hierta enligt ovan. Andra ägare har bl a varit ätterna Oxenstierna, Bie1ke, Bonde samt Karl XIV Johan och Oskar I.

Säteribyggnaden av trä brann 1759 varpå en ny uppfördes på 1770-talet – den som än i dag används som bostad. När friherre Fredrik Philip Hierta köpt säteriet, lät han 1870–72 uppföra ett slott i fransk stil. Av gamla bilder att döma var det ett riktigt sagoslott med torn och helt bevuxet med vildvin.

Ätten Hierta använde slottsbyggnaden som bostad. Säteriet var ett av landets märkligare herresäten på grund av dess stora konstsamling med möbler, keramik, släktporträtt och ett enastående bibliotek.

Under sin storhetstid omfattade godset praktiskt taget hela Främmestads socken väster om Nossan, med kraftstation, kvarn och såg i Baljefors (Nossan), tegelbruk, torvströfabrik, ett hundratal torpställen, pappersmassefabrik, benstamp, vadmalsstamp och mejeri.

År 1920 omfattade det 2 500 hektar, varav 1 000 hektar odlad jord och 1 500 hektar skog. Främmestads Haga – ett parkliknande strövområde på 40 hektar ingick. Det hade sju kilometer gångar och promenadstigar beströdda med sågspån och intill fanns bänkar och bersåer.

Under Hiertas tid skiftades godset ut och torp och arrendegårdar såldes till dåvarande brukare. En del skog såldes till häradsallmänningen Rolken. När Hiertas arvingar sålde det 1947 och den nye ägaren ansåg slottet för svårt att renovera och istället satsade på den äldre byggnaden i trä, drabbades sagoslottet av stort förfall då det inte längre var bebott och uppvärmt. År 1966 brändes det därför ner under överinseende av brandkåren.

Kyrkan
På stenen hedras också kyrkobyggaren Adam Pickel (1719–1794), upphovsman till den nuvarande kyrkan i Främmestad, som han uppförde efter egna ritningar. Han kom som muraregesäll från Mühlhausen i Thüringen, Tyskland till Almetorp i Främmestad och blev sedermera känd kyrkobyggare.

Andra profiler inom häradets kyrkokultur var kyrkoherde Lars Tengbom (1669–1735) och Carl-Gustav Sandzén (1823–1894), två goda representanter för väckelseläror som hade ett starkt fäste i Främmestad.

Fornlämningar
Mångtusenåriga fornlämningar vittnar om en mycket tidig bosättning och livlig verksamhet i Främmestad och dess omgivningar. De flesta fynden är från vikingatid men området var bebott långt tidigare. De allra äldsta fynden är från yngre stenåldern – alltså 5000 – 6000 år gamla!

Järnframställningsplatsen i Vargebo hör nog till de mest intressanta. Det är en industriplats från vikingatiden, 2000 kvadratmeter stor – och så väl bevarad att den bidragit med värdefull information i länets kartläggning om hela processen från råvaruuttag till färdigt järn.

Här återfanns en verkstadsplats med tre ugnar, tre smidesgropar, en rostanläggning, rester av malmupplag, en stor kolningsgrop, en härd och ett städ. Dessutom har hittats en spjutspets och ett bryne. Fynden vittnar om att människorna bott nere vid Nossan och använt Vargebo som tillfällig arbetsplats och jaktområde.

Främmestad har för övrigt ett flertal fynd av domarringar, hällkistor och stensättningar.

Symbolerna
Den bevingade kronan överst på stenens ena sida symboliserar häradets karaktär av kungahärad med tusenårig hävd. Under kronan återges i relief en uppsträckt hand och två korsande pilar, symbol för Viste härad. Handen symboliserar edsvuren rättvisa och pilarna snabb verkställighet av domslut.

Texten: ”VISTE HÄRAD-ÅS BO-UPPSALA ÖD” sammanfattar utvecklingen av de beskattningsformer som drabbat Västergötlands befolkning. Först som en ”offergäld” till hednatemplet i Uppsala i samband med de årliga bloten och festerna till asagudarnas ära. Senare som beskattning via Boindelningen, där ett ”bo” ungefär motsvarade dagens fögderi.

På samma sida skildras Baljemostriden i bildrelief. Symbolfrisen med plus- och minustecken erinrar om vanskligheten med att tolka myter och sägner av tusenårigt ursprung.

I hembygdsföreningens museum på Främmestads Säteri finns bevarade byggnader och samlingar som skildrar bygdens liv och godsets storhetstid. Där finns bl a en rekonstruktion av järnframställningsplatsen i Vargebo. Föreningen tillhandahåller skrifter som berättar om Främmestadsbygden och dess sevärdheter.

Kulturprojekt
Viste häradssten ingår i ett länsomfattande konst- och kulturprojekt kallat ”Skaraborgs 15 häradsstenar”, skapat av konstnären Byson – Bertil Y Svensson. Stenen är 3,3 meter hög, väger 6 ton och är uthuggen i solid bohusgranit. Urvalet på stenen, liksom placeringen i Främmestad, är resultat av konstnärens eget val. Främmestads Hembygdsförening gjorde det hela möjligt. Stenen invigdes den 14 maj 1995.